Tävlingsdebuten närmar sig allt mer och jag hoppas verkligen kunna ge allt i sommar. Får hålla med Frida till viss del, jag har väl lyckats behålla en ganska hög snabbhet ändå trots min skada men tänk, hur snabbt hade jag kunnat springa om jag hade fått varit hel hela tiden? Förmodligen ganska mycket snabbare.

För ett år sedan kämpade jag med min träning inför halvmaran. Det enda som tog skada var huden på min fötter och vad är det när allting annat är helt?! Ingenting.. Jag hoppas att jag får en nytändning snart. Det kanske kommer när jag tävlat första gången på stafett-SM.

I augusti är det ett år sedan jag träffade Lotta senast.. ju mer jag tänker på det, desto jobbigare är det. Jag har inte sett min bästa kompis på snart ett år! Det är ju helt sjukt. Hon har sin första fitness-tävling om ett par veckor och jag är inte där och tittar. Jag önskar verkligen att jag hade pengar att åka över till dess.. Jag vet att jag får bo gratis och så men det är inte kul att åka och inte kunna köpa något. New York är New York och det finns många butiker jag saknar både där och på Greenwich Avenue. Jag ska åka snart. Jag ska.

You stay classy America

we did it! pure happiness