Det här med att ha varit skadad sen i april är ingen höjdare. Har haft ett par månader nu i höst som jag har fått träna på för fullt och det har gått väldigt bra! MEN jag ska inte sticka under stolen med att jag får riktigt ont i höften efter varje pass. 7 månader är en lång tid och jag är fascinerad över att jag inte har fått någon diagnos än.. 

Fick löpförbud förra veckan men testade att springa igår. Kände en annorlunda smärta och jag kunde absolut inte fortsätta. Det är inte lätt att tackla alla dessa motgångar hela tiden vill jag lova! 

Jag vet hur mycket jag älskar att träna friidrott när jag inte har ont och när man väl kan springa känns det så värt att fighta för det, för det är då jag mår bra, när jag springer så fort jag bara kan. Och träningsgruppen har blivit som en liten extrafamilj. 

Nu har jag en inbokad tid med en idrottsläkare nästa vecka och han ska skicka mig vidare på kontraströntgen. Hela processen kommer ta lång tid antar jag.. men så är det när jag inte fått informationen om att det finns en försäkring att köpa som ger mig direkt hjälp. 

 

Nog med deppande. Har tittat på några avsnitt Sunes Jul nu i eftermiddag. Det är egentligen förbjudet att göra innan 1 december tycker jag men jag kunde inte hålla mig! Tänkte gå ut och leka lite med Billy nu innan det blir för mörkt. Sen ikväll blir det cykel på gymmet.

 

You stay classy